1993, den 31 augusti

Givet i Helsingfors 29.11.1993

Liggare nr 4729

Diarienr 966/1/93

Ärende: Besvär angående kommunalärende

Besvärande: Mogenpört ös byaförening - Munapirtin saaren kyläyhdistys r.f., Pyttis

Utslag som överklagas: Länsrättens i Kymmene län utslag 30.11.1992 nr 1127.

Kommunstyrelsen i Pyttis har 10.12.1990 fastställt namnförteckningen över vägarna på glesbygdsområdena.

Besvär över kommunstyrelsens beslut: Föreningen har yrkat att beslutet upphävs. Beslutet innehäller språkligt inkorrekta namnformer och för vissa vägar har svenskspråkiga namn inte fastställts. Språklagen förutsätter att finskan och svenskan används korrekt enligt språkliga och grammatikaliska regler. Eftersom Pyttis är en tvåspråkig kommun, borde kommunstyrelsen ha fastställt både finsk- och svenskpråkiga namn och namnskyltar för alla de i beslutet avsedda vägarna.

Kommunstyrelsens förklaring: De fastställda namnen har till största delen förekommit i vedertaget bruk eller skapats vid bildandet av väglag. I vissa namn förekommer skrivfel, som kommer att rättas till. I tolkningsfrågor har kommunen tytt sig till Svenska språkbyrån vid Forskningscentralen för de inhemska språken. I byar med både finsk- och svenskspråkig befolking har använts namnskyltar på båda språken. På helt finskspråkiga områden har endast finskspråkiga skyltar använts.

Föreningen har avgett ett bemötande.

Länsrättens utslag: Kommunstyrelsen har fastställt den namnförteckning för vägarna på glesområdena vilken har utarbetats i adressarbetsgruppen. Enligt sin prövningsrätt har kommunstyrelsen kunnat godkänna namnen på vägarna på glesområdena enligt bilagan till kommunstyrelsens beslut.

Kommunstyrelsen har för vissa vägar inom delområdena godkänt endast finskspråkiga namn. Pyttis är en tvåspråkig kommun. Enligt 10 § språklagen skall anslag, meddelanden och kungörelser eller andra sådana handlingar som utfärdas för befolkningen inom tvåspråkigt ämbetsdistrikt eller självstyrelseområde avfattas på landets båda språk. Eftersom det i besvären dock är fråga om namn på vägar som används i Pyttis kommun, har kommunstyrelsen inte överskridit sina befogenheter, då den för vissa vägar inom glesområdena godkänt endast finskspråkigt namn. Genom kommunstyrelsens beslut har inte avgjorts språkdräkten på vägarnas namnskyltar. Kommunstyrelsens beslut kränker inte besvärandens rätt på i 139 § kommunallagen avsett sätt, beslutet har inte tillkommit i oriktig ordning och är inte heller annars lagstridigt. På dessa grunder har länsrätten förkastat besvären.

Yrkande i högsta förvaltningsdomstolen: Föreningen har upprepat sina yrkanden och motiveringar och yrkat att länsrättens utslag upphävs. Kommunstyrelsens beslut är slutpunkten för det arbete som påbörjades efter det att kommunernas centralorganisationer lätit utarbeta en rekommendation om ett adressystem för glesbygdsområdena. Vid behandlingen av denna fråga har det inte endast varit fråga om en passiv bokföring av existerande namn utan även om en aktiv konstruktion av nya namn. Kommunstyrelsen har fastslagit namnen. I en tvåspråkig kommun skall anslag, således även alla vägskyltar som utfärdas av kommunal myndighet, vara avfattade på bägge språken. Språklagstiftningen betraktar en kommun som en enda odelbar enhet, varför språkgruppernas geografiska fördelning inom kommunen inte i detta avseende spelar någon juridisk roll. Kommununstyrelsen har gått in för något slags ändamålsenlighetsprövning i en laglighetsfråga. Namnets förled bör inte översättas konstgjort. Om en ort, efter vilken en väg uppkallas, endast har ett finskt namn t.ex. Korvenkallio, skall vägen på svenska heta Korvenkalliovägen. På samma sätt skall svenska namnformer användas oöversatta även på finska.

Högsta förvaltningsdomstolens domslut: Pyttis är en tvåspråkig kommun. Där skall enligt 10 § 1 mom. språklagen anslag, meddelanden och kungörelser eller andra sådana handlingar som utfärdas för befolkningen avfattas på landets båda språk. Kommunstyrelsen har fastslagit en förteckning över vägnamn på glesbygdsområden. Denna förteckning skall betraktas som en i 10 § 1 mom. språklagen avsedd handling.

Vad skrivfel i namnförteckningen angär, så finns det inte anledning till åtgärder.

Till den del besvären gäller vägar som har både ett svenskt och ett finskt namn anser högsta förvaltningsdomstolen att kommunstyrelsen har enligt sin prövning kunnat fastställa namnformer. Det finns inte skäl att härvidlag ändra det slut som länsrättens utslag innehäller.

Vad sedan angår namnformer som är endast enspråkiga så anser högsta förvaltningsdomstolen att kommunstyrelsen har förfarit i strid mot 10 § språklagen då den har fastställt namnförteckningen endast på det ena av landets nationalspråk. Med beaktande av 10 § 1 mom. språklagen upphäver högsta förvaltningsdomstalen länsrättens utslag och kommunstyrelsens beslut till denna del.

Det alle, som vederbör, tillefterrättelse länder.

Högsta förvaltningsdomstolen:

Förvaltningsrådets Ojanens skiljaktiga mening där president Suviranta enade sig: "Språklagen föreskriver inte uttryckligen huruvida vägnamn skall fastställas skilt på kommunens båda språk. Jag anser emellertid att av 10 § språklagen liksom också av serviceprincipen följer att i en tvåspråkig kommun skall vägnamn, där sista namnleden beskriver vägart liksom väg, gränd eller stig, fastställas också på det andra språket så att ätminstone den beskrivande delen är på båda språken. Annars är det inte nödvändigt att fastställa namn på båda språken för väg som endast har ett enspråkigt namn. På grund härav upphäver jag länsrättens utslag ach kommunstyrelsen beslut till den del det är fråga om vägar som endast har givits namn på ettdera språket. Till den del besvären gäller skrivfel och vägar som har både ett svenskt och ett finskt namn är jag av samma åsikt som majoriteten."

In fidem:

Anne Niemi